Snart är det dags för årets Japanresa. Jag åker den 1:a april med Air France och känner redan hur mitt hjärta bultar av spänning.

 

Kommer jag att möta mina gamla vänner? Hur många av de gamla utövarna, de som är 70 år och äldre, kommer de att finnas på mattan när jag kommer eller har de lagt av och ägnar sig åt något annat?

 

Jag ska bo i Ikebukuro och det ska bli spännande att se om det har dyckt upp någon sashimi restaurang, senast jag var i Ikebukuro i april 2006 fanns det inga sådana restauranger där.

 

 

 

 

 

                

                      Så här kan det se ut                  eller så här                   eller så här om det var en planerad resa

 

Typisk turist som äter äpple ...                                         ... när det finns solmogna apelsiner utanför köksfönstret 

 

 

 

 Varje morgon när jag vaknar...                                                      ... går till min balkong för att beundra den gamla byn

 

 

 

 

Borta bra, men hemma bäst. Så den 18:e juli är det dags att komma hem (Bilden är från Picasa Ewa's Public Gallery)

 

Tillbaka till ursprunget håller jag på å vakna till.

 

 

Denna gång uppnådde jag mina förväntningar, och kanske därför är lättare att återhämta mig. Tidigare resor till Japan blev inte fullständiga och kanske var det därför min själ ville stanna kvar där.

 

 

Maten var inte mycket å ha                          Vinet var lite bättre                                         Men bäst var avecen

 

Jag blev i alla fall varmt välkommen till Japan.

 

Yokohama Municipal Subway där tillbringade det mesta av min tid i Yokohama.

 

Kuribayashi sensei med oss elever i Gumyoji.

Sashimi för hela slanten!

Gumyoji's Shopping Street.

I Kami Nakazato med Sakamoto sensei.

Mera sashimi

Minato Aikikai i Kannai med Honda sensei.

Sashimi med Umetsu sensei och hans fru.

De beställde mer sashimi åt mig.

Träning i Yamate. Här med Kihara sensei

Kihara sensei kastar mig och jag kastar honom.

Sista natten med Umetsu sensei och Kihara sensei som skulle firas med Sashimi.

Kihara sensei och jag

Och här är alla tre mästarna samlade.

Sista natten i Maita. Här är jag i min favorit restaurang.

Dags att lämna Tokyo.

Otroliga bilder från Sibiriska bergmassiv.

Är vi redan i London? Resan hem gick fort.

Bara en halvtimmes försening till Stockholm. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Och kanske festa med Yokohamafolket

 

 

 

 

 

 

Så vi kommer att höras då och då

Undrar om jag kan hitta en resa till Japan som inte är så väldans dyr. Jag vill så gärna åka under aprilmånad. Men det verkar vara svårt att hitta en lagom dyr resa dit.

 

Plötsligt börjar alla resebyråerna att höja priserna till Japan. Så en resa som fram till den sista mars kostade mellan sex och sju tusen kronor kostar nu mellan nio och femton tusen kronor, om man önskar åka kring Påsken eller strax efter. Inte för att japanerna firar Påsken, utan för att resebyråerna vet att svenskarna är tvungna att resa när det är lov.

 

Jag får väl ha lite tålamod, det kan dyka upp en billig resa när de upptäcker att det är inte så många svenskar som beställer biljet till Japan för att fira Påsklovet.

När jag föddes fick jag ingen lista på vad som det skulle göras medans jag levde. Ingen facit och inga vägledningar. Ändå försöker vi leva som om någon hade bestämt vad vi ska göra.

Alla dessa måsten som fräter på vårt samvete så fort vi ifrågarsätter något som vi har fått för oss att vi måste göra.

 

Handen på hjärtat, vem känner sig fri från alla dessa måsten utan att få dåligt samvete?

 

Hur många medelsvenson skulle kunna våga ta sig de friheterna som politiker, banker och försäkringsbolag använde sig av dagligen utan något samvete alls?